Aki

“Det är dåliga argument från folk som vill fortsätta att stjäla. Piratkopieringen handlar om stöld och är i grunden fel.”

Det säger filmproducenten John Nordling i en artikel i SvD idag angående den nya piratjägarlagen IPRED. Tillsammans med producentkollegan Karl Molinder och regissören Tomas Alfredsson, båda vilka han arbetade med på succéfilmen Låt den rätte komma in (2008) har han nyligen skickat in ett öppet brev till de borgerliga partiledarna, i vilket han skriver att om inte IPRED förs igenom så kommer de att byta jobb eller flytta ut från Sverige.

Hans argument är simpelt: De spenderade fyra år på att tillverka Låt den rätte komma in, bara för att se den läckas ut på fildelningssidor där man med några knappklick kan få tag i den gratis. Stöld, menar han, och det är där citatet kommer in i bilden.

Men det allt för många IPRED-supportrar vägrar att inse är att det inte alls är samma sak att stjäla en film i en affär och att ladda ned en. Och det där med upphovsrätt är lustigt. För en upphovsrättsskyddad film eller en patenterad teknisk lösning är de enda typerna av ting som man inte alls får kopiera. Man får filma när någon sitter och dricker en kopp kaffe - vem skulle bry sig? - men man får absolut inte filma när man tittar på TV. Det är ju självklart, därför att… Därför att vadå?

En av de politiska bloggare jag följer går igenom saken väldigt bra, så jag stjäl ett exempel från Christian Engström (pp) lite:

“Om jag köper ett exemplar av en stol får jag göra vad jag vill med den stolen. Jag får låta folk sitta på den mot betalning, jag får tillverka egna kopior av den, och jag får göra om den till något nytt och sälja det vidare. Det följer av min äganderätt till stolsexemplaret som jag köpte.

Men om jag köper ett exemplar av en film får jag INTE göra vad jag vill med den filmen. Jag får INTE låta folk titta på den mot betalning, jag får INTE tillverka egna kopior av den, och jag får INTE göra om den till något nytt och sälja det vidare. Det beror på att upphovsrätten inskränker min äganderätt till filmexemplaret som jag köpte.”

John Nordling fortsätter att avlägga allt fler ogenomtänkta citat:

“Det är inte tillåtet att piratkopiera kläder heller, även om originalplagget inte försvinner. Men där är det helt uppenbart att det inte är tillåtet och det tar man på största allvar.”

Nej, det är inte uppenbart. För en mördare är det kanske uppenbart okej att döda och för en psykiskt instabil person är det kanske uppenbart att rosa elefanter dansar på löv men allt det säger är att för att du tror något så blir det inte så. Allt för få människor är allt för dåligt insatta i exempelvis Piratpartiets upphovsrättspolitik (länk till officiell sida, länk till Christian Engströms vidare förklaring). Enligt dem ska det fullt legaliseras att kopiera och skicka vidare upphovsrättsskyddat material i ickekommerisiellt syfte, och det gäller till skillnad från vad John Nordling påstår inte bara film och musik, utan allt, även - uppenbarligen - märkeskläder. Varför nu någon tänker sätta sig och sy ihop imitationer av märkeskläder och ge bort gratis är en annan fråga, men det har säkert John Nordling något bra svar på, han har sagt så mycket annat intelligent.

Men är det inte uppenbart att artisterna kommer förlora på detta då? Kanske lite, men inte mycket. Enligt Christian Engströms exempel får en artist eller ett band mellan fem och sju procent av intäkterna för varje såld skiva (med andra ord skulle en kvintett få cirkus en procent var, vilket motsvarar cirka två kronor om en skiva kostar ungefär 200), medan resten går till marknadsförning, producering, och, mestadels… till skivbolaget. Det är skivbolagen som förlorar, och det är därför inte konstigt att det är just producenter och skivbolag som håller med IPRED, medan artister för det mesta bara håller tyst. För de vet att om det blev som till exempel Piratpartiet vill så kommer de kastas ut ur Sverige fortare än vinden, medan nästan all musik istället sprids på Internet.

Men de få 5-7 % artister får då? Ska de inte få ha dem? Jo! Det står också i samma blogg att artister för varje konsert får cirka 50 % - och med biljettpriset som idag cirklar mellan 250 och 800 för en enda konsert (undantaget exempelvis José Carreras jag betalade 1500 för att se förra veckan) är det inte lite. Jag är enormt insatt i en av de största musikscenerna 2008, och det är metal där jag inte känner en enda som aldrig laddar ned musik. Många av dessa köper dock minst fem-sex skivor om året, och går på konserter i alla fall tre gånger per år. Jag själv har detta år sett Nightwish (350 kr), Sonata Arctica (250 kr) och José Carreras (1500 kr) samt beställt biljetter till nästa års Sweden Rock Festival (1990 kr) och det tycker jag är mer än väl dessa band och artister tjänar.

Så kan någon nu säga mig, VAD är problemet?

Edit: Här kan brevet från John Nordling och de andra läsas i sin helhet.

Andra bloggare på ämnet:

• Kanal0
• Christian Engström (pp)